Annandag jul 2004 skapade en jordbävning i Indiska Oceanen en tsunami som drabbade stora landområden.
Man uppskattar att runt 300.000 personer miste livet på grund av tsunamin.
Mer från Wikipedia.
Var befann du dig och hur kände du när du fick veta vad som hänt?
Jag var pa Island och firade jul med familjen. Eftersom min mamma koper in all material till sjukhuset i Reykjavik paverkades hela familjen. Mamma fick aka till jobbet och samla material som skulle skickas med ett flygplan med islandsk personal som skulle hjalpa till dar nere i Thailand. Jag erbjod tom min tjanst.
SvaraRaderaHade bara nagra ar tidigare varit pa Phuket och alla minnen om alla stallen jag varit pa och "det kunne varit jag" kanslan var stark
Jag pratade med några vänner om detta förra helgen faktiskt och kunde konstatera att jag faktiskt inte vet vad jag gjorde när jag fick reda på att en stor "flodvåg" hade slagit in över delar av Thailand och Indonesien.
SvaraRaderaBara några dagar efter tsunamin fick jag reda på att min pappa hörde till de saknade. UD ringde upp och informerade eftersom det var hans dåvarande sambo som efterlyst honom. Efter det meddelandet glömde jag bort allt annat, hur det hade börjat, var jag befann mig . . . jag hamnade i ett vakum.
Vissa saker glömmer man aldrig, trots att jag var liten när Olof Palme mördades så vet jag exakt vad jag gjorde just när jag fick reda på det. Men i detta fall har känslan och paniken över den maktlöshet jag kände över att eventuellt ha förlorat min pappa, tagit över alla andra intryck.
Min pappa hade tur, han klarade sig och kom med ett evakueringsflygplan hem. Många andra hade inte tur och kanske finns det fler som inte minns för att minnet är förankrat i något så hemskt som i tron att en familjemedlem, vän eller älskad gått förlorad.
Jag hade för en gångs jul bestämt mig för att vara hemma.
SvaraRaderaSläkt och familj samlad i stort hus över helgerna. Ett kusinbarn hade fått en kickbike och åkte runt vårt bord så alla vi som satt där blev åksjuka.
När min morbror satte på morgonteven och väckte oss alla i det lyhörda huset märkte vi snart att allt inte stod rätt till borta i Asien.
Allt eftersom dagen gick uppdaterades fakta och insikten om hur stort det var. Även på Internet spred sig informationen.
Jag mindes alla ställen jag själv varit på längs med kusterna och alla kände vi människor som befann sig på julledighet.
"Det kunde varit jag-känslan" var stark och även om jag inte känner någon som omkom har det påverkat resandet för alltid.
Jag var på väg till Arlanda för att flyga till Singapore och Malaysia ...
SvaraRadera